En annan sak jag jämt får höra är att jag hela tiden söker uppmärksamhet. Okej, jag står på scen ofta, för jag tycker det är förbannat kul. Sen är jag en sån person som står upp för mina åsikter extremt mycket, och som nu hamnade jag mitt i en demostration som jag inte ens skulle deltagit. Jag hamnade i centrum för att jag hade helt enkelt starka argument och visste jag vad jag tyckte. Tro mig, det är inte meningen att hamna i centrum jämt och ständigt, det är inte det. Jag har märkt det att ju mer du är i centrum, desto mer skit snackas det. "If people are trying to bring you down it only means you're above them". Många gånger har jag önskat att jag skulle vara lite mer osynlig, inte synas lika mycket i skolan. Vara en av dom neutrala som lixom flyter med. Men jag har valt detta från början, jag kan inte komma ifrån det. Nu är det helt enkelt så att jag tar mycket plats i skolan, både genom musikprofilen och skolif och hela alltet. Jag ångrar många av mina val, men ändå inte. Snälla, låt mig få va. Jag vill inte ha så mycket uppmärksamhet som jag får. Så sluta klaga.
Skolan, denna jävla skola. I princip varje dag får jag höra att jag är så duktig i skolan, att jag alltid ska ha rätt osv. Klart jag alltid vill ha rätt, det är väl ändå aldrig någon som siktar efter fel? Jag är mer så att när jag vet att jag har rätt vill jag bevisa det med. Men jag är mänsklig, jag kan ha fel. Och då kan jag erkänna det, fine jag hade fel lixom. Men, då jävlar får jag höra det i en evighet efteråt. För Frida kan ju aldrig ha fel, nej nej. Kommentarerna haglar! Snälla snälla snälla, jag vet att jag kan ha fel. Ni behöver inte kommentera det, jag vet mina brister osv. Sköt er själva, och va glada över att det var ni som hade rätt denna gången. Jag är inte en pluggis som sitter och pluggar sönder hela kvällarna. Jag pluggar knappt alls. Kanske inför ett prov, men det är ytterst lite. Jag har förbannat lätt för att lära mig, jag är smart, men jag sitter inte och råpluggar som vissa tror. Sluta kalla mig pluggis när ni inte vet hur lite jag lägger ner. Jag borde egentligen anstränga mig mer, men jag pallar inte folk som ska ge mig öknamn när jag inte ens förtjänar det.
Jag står inte ut med folk som tror att de äger världen, som tror att de kan göra vad de vill när de inte kan det. Så när jag reagerar över att någon kaxar eller försöker ställa sig över någon, kalla mig inte bitch. Jag är uppfostrad efter att alla är lika mycket värda, och jag tycker det är grymt fel när folk trycker ner de som är svagare. Så när jag reagerar, ta åt er. För jag brukar ofta blunda för sånt här.
Låt mig få vara sur när jag är sur, folk gör ofta misstaget och frågar tusen gånger "Varför är du sur?" "Du är alltid så himla sur". Det har inte slagit er att det är er jag är förbannad på? Och att det gör mig ännu mer förbannad när ni håller på? Jag vill va själv när jag är sur/förbannad. Jag kan behöva avreagera mig, men det är mitt problem. Låt mig helt enkelt va, där är det ni som gör fel.
En sista sak, JA jag tror på Gud. Döm mig inte efter det nu, jag tror på Gud och jag står för det. Jag skiter fullständigt i vad ni tycker. Jag har min tro, jag är inte så super religös. Men jag tror faktiskt på Gud. Så låt mig få göra det. Försök inte få mig att känna mig dum för det.
Och nu till er som stör sig på mig. Go ahead! Gör det, jag kan inte tvinga er att gilla mig eller whatever. Men jag tycker det är fel av folk att snacka skit bakom mig när de sedan låtsas vara min vän. Man säger ofta att högstadiet är den värsta tiden, jag kan inte hålla med mer. För allt skitsnack och all skit som sägs är för jävlig. Längtar mer än någonsin till gymnasiet när jag kan börja om från början igen. Jag tycker inte om den personen jag blivit nu på högstadiet. Jag vet hur jag verkar utåt, som en uppblåst bitch som älskar all uppmärksamhet och som tror att hon är bäst i hela världen. Nej, det är inte jag. Jag skulle gärna slippa en del av uppmärksamheten, slippa vara den som alla vet vem det är. Jag vet att jag har gjort många misstag i mitt liv, både gällande killar och vänner. Men vafan, gjort är gjort. Jag kan inte göra något ogjort, så sluta dra upp gamla saker som hänt eller misstag jag gjort innan. Det är bara onödigt och säger mer om er än vad det säger om mig.
Nu låter jag som att jag är förbannad på allt och alla. Men jag vill bara få det klart att jag pallar inte mer skitsnack från folk som inte vet ett skit. Ni vet inte vad jag gått eller går igenom. Så sluta, och lär känna mig på ritigt istället. Jag står för allt det jag skrivit här, och har ni nått o säga. Varsågod! Det här är min blogg och mina åsikter.
TACK FÖR MIG.